Ja tiden springer verkligen iväg, idag hade vi vår premiär för vår coda. Så fruktansvärt sjukt! Det var spännande, skrämmande, otroligt roligt och hemskt på samma gång. Många känslor intryckta i samma lilla kropp och stund. MEN detta betyder att vi är officiellt igång, vi har kommit till stunden som vi har kämpat med så otroligt länge. Efter denna vecka kommer livet återigen vara livet och inte bara coda. Men ack så kul det har varit och kommer fortsätta vara resten av denna vecka!

 

Det är inte bara codan som sprungit i full fart fram, mitt i allt har jag även hunnit fylla hela 19 år, haft min första riktiga lediga dag på typ 4 veckor, varit en snabbis i storuman och hunnit träffa saknade vänner och familj.